Jag vet fan inte vart jag ska ta vägen längre, jag älskar att vara i skola. Och träffa Jens och Per och Katrin, och mina få vänner. Men när jag väl mår dåligt så orkar jag ingenting längre och vill bra försvinna, dom flesta skulle nog älska att vara en osynlig 14åring men inte på det sätt jag är, jag vill bara att något ska hjälpa mig ur allting.. För jag orkar inte med all ångest och smärta. Och jag vill inte minnas det här engång till.. 💔
Kommentera