jag är tröt på det här nu. jag vill inte känna panik, ångest , självmords tankar och all skit för jag tycker jag har haft tillräckligt mycket av det nu. men det verkar som om någon där uppe har bestämt att det här ska vara mitt öde det kanske är bestämt att jag ska dö. för ingen kan ju veta det för jag menar ju att jag känner ju det här så ofta, hela tiden men i bland är det mindre men oftast är det jämt och ständigt och det är inte så här livet ska se ut när man är 13 år. man ska fortfarande springa ute och ränna och vara busig och skratta. man ska kanske smaka alckohol och bli lullig för första gången i sitt liv och jag tycker att det är för tidigt men när jag fylde 13år då satt jag och grätt istället för attt vara ute och springa runt. det är inte så livet ska vara men alla har ett öde och mitt kanske är att jag ska dö.?